Image may be NSFW.
Clik here to view.
Idag hölls Retrospelsfestivalen 2017 i Malmö, och jag passade på att besöka och kolla på alla gamla retrospel – som jag växte upp med. En hel del av besökarna var betydligt yngre än mig, och det är onekligen coolt att det här har blivit en så populär subkultur.
Jag tänkte på det när jag och min bror gick runt bland alla Nintendo och Sega och Game & Watch, att flera av de andra besökarna måste ha växt upp med kraftfulla datorer och Internet, men att de ändå blivit intresserade av alla gamla spel som fanns när vi själva var barn.
Retrospelsfestivalen var uppdelad i tre rum; ett där man kunde testa olika spelkonsoler och arkadmaskiner, ett där det såldes spel och konsoler och annat, samt en föreläsningssal.
I testsalen så var en hel hög med gamla tjock-TV uppställda med olika konsoler och spel, där besökarna kunde testa gamla klassiker. Vad som var mest underhållande där var den lilla montern med så kallade Game & Watch.
De här fickspelen använde sig av simpel LCD-grafik av samma stuk som finns i en miniräknare – alltså fasta grafiska objekt som tänds och släcks beroende på läget. Det här går knappt att förklara i ord för någon som inte testat.
Clik here to view.
Det fanns gott om spelkonsoler uppställda för dig som ville prova olika gamla klassiker.
Game & Watch med två spelare
När jag var i 10-årsåldern fick jag i present Nintendo Micro vs System Donkey Kong 3, som hade två (!) spelkontroller så att man kunde spela mot varandra. Det är omöjligt idag att förstå hur otroligt coolt det här var när det kom. Jag vet inte hur många hundratals timmar vi spelade det här…
Clik here to view.
Ett sådant här fick jag när jag var runt 10 år, och då var det galet häftigt med två spelare.
Vi hade ett par andra Game & Watch-spel hemma, innan vi till slut lyckades övertala föräldrarna att köpa en Commodore 64 – ”alla andra har” och ”vi kan använda det för läxorna”. Precis som alla andra föräldrar tröttnade de snarare på tjatet än föll för lögnen om att datorn skulle användas i skolarbete (för vad skulle man kunna använda den till, det fanns ju varken Internet eller skrivare).
På den här tiden piratkopierades spel i kopiösa mängder. Det fick plats många spel på varje kassettband, och dessa kunde enklast kopieras med en vanlig dubbeldäckare (googla om du är för ung).
Det tog inte så lång tid innan datorn flyttades från vardagsrummet till mitt rum, och sedan skaffade brossan ett NES medan jag allt mer intresserade mig för hur datorn fungerade.
Sedan kom Amigan och förändrade allt. Igen. Brossan och jag hade varsin, anslutna med ett så kallat nollmodem – vilket i praktiken var en 20 meter lång korskopplad seriekabel som dragits mellan fönstrena i våra respektive rum.
Hackers, crackers och demos
Tyvärr kom jag inte iväg i tid till Malmö, så jag missade inte bara Jimmy Wilhelmssons föreläsning om Amiga 500 – ”världens bästa speldator” utan även Martin Lindells om DICE 25 år.
Jag får trösta mig med att jag vet att Amiga 500 var världens bästa speldator och att vi spelade kopiöst mycket av DICE:s spel Pinball Dreams, Pinball Fantasies och Pinball Illusions på redaktionen för tidningen Amiga Info 1997.
Däremot fick jag höra David Jacoby, till vardags säkerhetsexpert på Kaspersky, prata om den svenska scenen. Hackers, crackers, demos, warez, BBS:er och allt annat som man mer eller mindre roade sig med på 80- och 90-talet. Det var riktigt bra, och jag satt med ett igenkännande fånigt leende genom hela föredraget.
Clik here to view.
David Jacoby höll ett populärt föredrag om hackers, demoscenen och annat coolt på 80- och 90-tal.
David försökte bland annat övertyga publiken i hur imponerande ASCII- och ANSI-grafik är, vilket rätt underhållande delade upp lyssnarna i de som vet vad det är och hur det görs, och de som bara tycker att det verkar vara väldigt lågupplöst grafik…
Mer läsning: Datorspel 1975-2011: Det har hänt en del!
Svårt att förklara hur coolt det var då…
Att retrospel har fått ett sånt uppsving på de senaste åren är bara roligt. Det är kul att se hur många som är engagerade i det. Det finns exempelvis en hel rad svenska podradio och YouTube-kanaler som behandlar just retrospel.
Jag kan se charmen i att spela gamla TV-spel eller på datorer som Commodore 64 eller Amiga. Absolut. Samtidigt är jag grymt tacksam för att jag föddes 1977 och fick uppleva allt det här när det lanserades – inte nu i efterhand.
Jag har svårt att sätta ord på hur sinnessjukt häftigt det var varje gång det kom något nytt. Det händer ytterst sällan att jag får samma känsla idag. Senast var när jag för första gången fick testa en iPhone. Men när jag var barn och ungdom kom det hela tiden häftigare teknik.
Clik here to view.
Game Boy är fortfarande roligt, men det är svårt att förklara hur häftigt det var när det lanserades…
Jag har tidigare skrivit om polarens TV-konsol Philips Videopac G7000 – 16 färger och upplösningen 160×200 pixlar, samt 64 bytes RAM (alltså inte tillräckligt för en tweet). Det var helt ashäftigt! Man hade ju inte sett något liknande förr – före det var det bara Pong-konsolen man testat.
När sedan Commodore 64 kom trodde man inte det var på riktigt. Jag minns också första gången jag var inne i en datoraffär och såg en animering som kördes på en Amiga. Efter det började jag spara pengar till en Amiga 500, för det var overkligt bra. Då. Det är jag mycket tacksam över att få ha varit med om.
♥ Gillade du artikeln? ⇨ Dela gärna på Facebook & Twitter!
Inlägget Retrospelsfestivalen 2017: Det är okej att känna sig gammal dök först upp på TkJ. se - En av Sveriges ledande teknikbloggar!.